Först var det foglossning sisådär v.17 som har påverkat både rygg, rumpa och ben. Sen kom myrorna i benen och nu är det som att jag gör världens tyngsta ryggpass på gymmet varje dag.
Mina muskler är helt slut!
Det värsta med det är att när jag sätter mig i soffan tex så spelar det ingen roll hur jag sitter för det blir NOLL avlastning för ryggen what so ever. Detta resulterar i panik från min sida vilket då, i en blandning med gravidhormoner, orsakar ett utbrott från ingenstans.
Igår när jag ska kolla finalmatchen i hockeyn kom ett sånt anfall. Jag försökte hitta ett bra läge i soffan typ sisådär i 100 olika vinklar. Vilket inte fungerade. Jag går då och värmer vetekudden med hopp om att värme måste ju fungera!
Vetekudden värmd. Jag sätter mig ner och försöker få den på plats. Denna vetekudde är nu mitt nya hatobjekt!
Den är mer formad för att ha över axlarna vilket resulterar i att det är snudd på helt jävla omöjligt att få den att ligga bra bakom ryggen.
UTBROTT!!!
Kudden flyger genom vardagsrummet och jag ballar ur totalt och går i vrede och borstar tänderna och lägger mig och kollar klart på matchen på paddan i sängen och lämnar stackars Robin med allt som var kvar att göra...som tur är så tog han det bra och sa inget om det.
Så jag är väldigt redo att få tillbaka min kropp även om jag inte är vansinnigt stor. Men bara det att kunna sitta ner skönt, träna, kunna gå en mil om jag vill och inte få panik i kroppen för att jag känner hur den vill (men inte kan) göra utlopp för energin. Det. Det är sååååå efterlängtat!
Ja, och självklart är bebis också efterlängtad ;)
0 kommentar(er)
