Jag är måttligt road nu ska jag erkänna. Vill att han ska komma ut nu så man kan "börja livet" . Han tar alldeles för god tid på sig. Igångsättningen på måndag känns mest realistisk för bebisankomst då jag redan är 12 dagar över tiden.
Nu känns varje dag som en hel graviditet. Den värsta frasen jag hör är "han kommer snart" och "nästa vecka ligger han i dina armar". Jag vill inte verka för bitter men det är inte DU som bär på ungen.
Eheee...mitt humör är inte så roligt just nu. Robin håller sig för det mesta på sin kant för att inte hamna i korselden mellan mig och diverse vardagsbekymmer. Så mina vänner. Snart kan jag umgås igen. Utan för mycket hormon-påslag :)
Jag är inte Emelie längre. Det är en Mage. Thats it!
0 kommentar(er)
