Livet vore tråkigt utan honom vid min sida. Nu låter det som att han är världens äckligaste jobbigaste hund men det jag skrivit ovan händer så sällan. Han kommer i perioder. Ungefär som vi människor. Nu är det en sån period. Tyvärr. Men då är det helt enkelt upp till mig som hans ledare, hans allt, hans trygghet, att lägga extra mycket tid och kärlek på honom. Då blir det bra igen. Det vet jag...
Men just nu är han en pissråtta. Han lyssnar inte ens på mig. Det ska dras hit och dras dit. Lukta där. Hälsa på vilt främmande människor. Få tokryck vartannat steg. Naggas och va allmänt jävlig. Och det värsta. Det jag absolut inte tolererar - uppkäftigheten ! Bah! Man vill bara strypa han!
Men innerst inne är han där. Den glada goa lilla valpen. Han går bara vilse ibland.
Det tråkiga är att han blir så missförstådd, även när han är i sina bra perioder. Han är världens gladaste kille och älskar alla men han har en otrolig auktoritet och du kan inte sätta dig på honom i första taget vilket utspelar sig i en rad olika personlighetsdrag. Men vinner du hans respekt - så vinner du hans hjärta. ♡
Men det blir lätt så att folk tar den lätta slutsatsen - han är jobbig. Så han får aldrig chansen att visa sig "bra".
Visst. Det är mycket jag önskar jag gjort annorlunda. Men alla lär vi oss av våra misstag. Jag har tänkt helt fel många gånger. Istället för att tänka att han är för galen och för på för att gå den kursen, eller följa med dit eller bara åka buss!? Så skulle jag tänkt - Det är därför han ska göra dom sakerna. Han behöver göra dom sakerna. Åh...blir så arg på mig själv. Men okej. Han är bara 4 år. Det är inte försent nånstans att göra det jag egentligen vill med oss två. Och det är inte en olycklig hund bara för att han inte är etta i någon lydnadsklass. Han har ett bra liv den lilla korven. Och vi ska ha många fantastiska år tillsammans.
Vi ska kämpa. ♡
0 kommentar(er)
