Men jag har även fått ångest för Chevy. Jag kan inte aktivera honom på samma sätt som tidigare tack vare denna fantastiska foglossning. Han är en brukshund i behov av TONVIS med motion och hjärngympa och jag kan hitta på en bråkdel av det med honom i nuläget. Helt vansinnigt tråkigt är det.
Börjar även tänka "ångra-tankar". Saker jag ångrar att jag aldrig gjort...
Jag önskar verkligen att jag ställt ut honom. Att jag satsat mer på träning och kanske till och med tävlat med honom. Han har en enorm motor och är galet vacker. Känns som jag missunnat honom saker i livet. Han hade säkert kunnat vunnit allt. Bara han haft en matte som vågat satsa lite mer.
Han är säkert inte en olycklig hund men jag känner att han hade kunnat vart så mycket mer...
Nu blir han 4 år i år och vi funderar på att "ta" hans manhood. Taskigt nog. Och inte har han fått prestera något på någon front!
Men han kommer inte bli pappa till nå valpar oavsett hur fin han är. Han har inga meriter. Inte ens ett mentaltest har vi fått till pga olika orsaker...
Orkar egentligen inte tänka på det här men det ligger liksom alltid där. Jag ser honom ju varje dag och då ploppar tankarna upp, tänk om....
Framförallt nu med alla dessa extrahormoner.
Jag tror att jag skulle kunna bli bra på det här med hundsport. Jag kanske bara får ta tag i det och satsa. Gör om gör rätt. Även om jag då gärna gjort om det rätt med min lilla prins...
Baaaah för mycket tankar i min skalle nu...
0 kommentar(er)
