emevil

En-gång-i-månaden-fienden
Jag har, sen flera år tillbaka (innan Olli dåra) käkat minipiller. Cerazette, för att vara mer exakt. Fungerat bra. Tror jag. Står att det kan ha lite påverkan med humör och så men njeee. Det absolut mest fantastiska med dessa små piller var att jag slapp mensen. Helt! Ingen mens under flera års tid. Förstår ni vad skönt!? Sen började jag tänka på det. Vad händer med kroppen egentligen? Är detta verkligen bra? Så jag slutade. Sen en månad senare så var jag preggo. Hah! Så kan det gå. 
Nu har jag då vart mamma till Oliver i snart 7 månader och jag är inne på 3e vändan med denna röda fiende.

Ja för det är så jag känner. 
Min mensverk har flyttat ner sig från mage ner till bäcken. Känns som jag går av typ.
Jag har återigen migränliknande huvudvärk några dagar innan. 
Mitt humör är vidrigt. Jag känner inte igen mig själv. Jag är som en eldsprutande drake.
Jag äter heeeela tiden. Finns ingen hejd på galenskapen. 
Och det här med att hitta passande skydd nu när man är lite lätt modifierad downstairs. Fantastiskt roligt.

Ja det är naturligt o bla blabla bla blablabla.
But I hate it. Vet inte riktigt när (om) jag kommer att finna mig att denne röde bekantskap är tillbaka!